Åbo-Pensar-Åbo-Själö-Åbo. Åbo, Åbo, Åbo!

Oalänningar är kanske det hurtigaste folkslag jag hittills råkat på. Och fast det gick bra att tälta med 27 skärgårdsvana hurtbullar, så hoppas jag att det var min sista naturskola någonsin. Jag orkar inte hugga tallar, släpa kaminer, reda ut nät och döda abborrar, och jag orkar inte plocka upp grillkorv och apelsinskal från naturkyddsområden. Det är för mycket ansvar, stress, rädsla för misslyckanden och olyckor. Och då man har bara två händer kommer man inte så långt. Det får vara slut nu, nästa år vill jag ha ett riktigt jobb. Men jag fick se min första huggorm och vara med om ett häftigt skärgårdsåskväder.

Och nu far jag igen. Och då jag är tillbaka igen om en vecka far jag ingenstans. Jag stannarstannarstannar hemma här, i en egen säng och eget damm. Jag vill ha tillbaka vårt vardagsliv. Men först fältkurs och orientering i trakterna kring ett gammalt sjukhus för bortgömda spetelskapatienter. Sen ska jag hållas borta från gummistövlar och mjukisbyxor mycket, mycket länge.

Profesora de pijama

Suck, jag kommer aldrig att klara av att lösa ett helt Hbl-korsord. Högen med halvlösta korsord börjar nå takribborna. Det är fredageftermidag och jag sitter här ännu i pyjamas, hihi. Men jag har faktiskt arbetat, förberett nästa veckas naturlägerskola, ringt viktiga samtal och förvällt bönor. Pyjamasen är min officiella arbetsdräkt, men jag ska just byta om och cykla iväg på loppisrunda. Hoppas jag kommer hem med nåt fynd, för jag har nämligen börjat samla på finsk 80-tals design. Iloinen Tuhkimo, Karelia, Tazza, Pola och allt vad de nu heter. Jag tycker att det är alldelese fantastiskt att någon nångång här i Finland, i nån fabrik i Laitila eller Isokyrö, massproducerat en massa häftiga lyxplagg för finsk marknad. Nuförtiden är väl Nanso och någon stackars skotillverkare de enda verkligt inhemska märkena?

Ikväll blir det bastu, mysfest och lyxmiddag: gnocchi di patata con parmisana e salsa con salvia fresca y mantequilla. Como suena? Para chuparselos dedos, no? Y para postre un vino de puta madre e una collezzione di formaggio. Ciao!

Iloinen Tuhkimo - Made in Finland

I går lekte jag att Åbo var Manhattan och att jag var Suomen Sarah Jessica. Girl´s night in town och när katten år borta, så blir jag bara till en vild mus. Porlande drycker hos oss, Heidi och Hanna och massor av tjejsnack. Oh, vad jag saknat Tjejsnack. Skvaller. Sedan attityddans på Fag you! bland gayar och det var nästan som på tv. Kamerorna blixtrade och jag dansade så att fötterna var alldeles svarta och idag så sjuka att jag inte kan springa en meter på någon dag (kanske imorgon). Det bästa var ändå kommentaren ”Aaa, polttarit!” när vi tre spatserade på gågatan iklädda 1 euros UFF-kreationer. Sedan förbjuden hotdog och en tomt gapande, icke-uppvärmd säng.

Nu har cykelbudet levererat gardiner till Lillebrors studentlya och Sarah Jessica är har förvandlats tillbaka till Jessiken. Symaskinen är i full gång, men det här gräsänklingslivet har blivit tögot och jag behöver min H.

Gräsänklingsdagar, del II

Jag är skattvakt. Bredvid mig har jag en hårdskiva innehållandes finsk indiehistoria. Det är en verklig ära det här, att vakta Katternas mästerverk. Så nu är Cats-grabbarna i Sthlm, och jag är här med blicken stadigt fäst på den där heliga lådan. Jag har just petat bort ett sandkorn från fotsulan, som redan blivit svullen kring såret. Vi var med H och simmade till Runsala, sen torkade han sig och tog båten över till Sverige. Ganska tomt här hemma faktiskt, men jag har händerna fulla med diverse projekt: avsluta ärm, frysa in gröna brytbönor, skriva praktikrapport över min vistelse i Spanien 2003-04, träna ”maraton”, banda in nytt låtmaterial, fundera på texter och sång, sy in en t-skjorta, städa...ack. Jag funderar på mina underliga drömmar, men inte så mycket på framtiden. Sen funderar jag på såna som har det tungt just nu och såna som är ensamma just nu. Funderar på mötet med en gammal vän som jag råkade träffa i lördags, och på det hon sa och inte sa. Mycket har hänt: i torsdags lärde jag mig artbestämma fladdermöss m hj a en ljuddetektor (måste säga att det var länge sedan jag känt att biologi verkligen var intressant, för mest handlar mitt liv om ekonomisk botanik och bekämpning av partenogenetiskt förökande bladlöss), i fredags spenderade jag en kväll i Cats-studion bandandes in stämmor, i lördags var det Uudenmusiikin festivaali och VIP hit och dit, och sedan på söndag grät jag stora tårar över min (krabbis)huvudvärk. Och då var han ännu här den där H för att trösta mig. Men han ringer ibland och då blir jag glad...

Pedantika

Sa jag att jag fick en pedometer, en stegmätare till födelsedagspresent? Den räknar steg, distans och kaloriförbruk, och dessutom har den en radio. Mycket nyttig apparat. Men varför har den ett så underligt namn? Pedo-, peda-, paido- betyder barn på grekiska, det vet jag, men peda kommer från latin och betyder fot. Pedon däremot, är grekiska och syftar på jordmån. Pedal, pedikyr, pedofil, pedologi, pedagogik. Manicken borde ju heta pedimeter eller pedameter. Nu mäter den ju barn eller eventuellt fisar, för på spanska betyder pedo prupp. Tirar un pedo, o en mi caso, tirar muchos, jeje. Varför slänger de fötter eller ungar omkring sig? Pedant då? Var har det ordet att göra med barn eller fötter? Döh.

Ack denna torka. Stackars bönder och kossor och STACKARS grönsaksodlare som tvingas bära litervis med vatten till törstande fiberbomber. Jag behöver semester! Så imorgon far jag till Pargas på fladdermuskurs.

Den mänskliga faktorn

A-haaa...förutsättningarna för att göra bra ifrån sig i en tent förbättras avsevärt
a) om du förbereder dig väl
b) om du pluggar rätt bok
Jag missade båda punkterna. Men livet går vidare. Mitt liv gick direkt till garnaffären och till hyllan med 350 m naturvitt yllegarn. Sen var jag och kollade in Lillebrors nys ”våning”. Han ska nämligen flytta hit till Åbo för att börja studera. ”Han blir humanist precis som du”, sa mamma som inte visste att jag var naturvetare. Kanske tänkte hon redan längre framåt i tiden då jag någon vacker dag tar ut min översättarexamen. Hursomhaver, Lillebror ska bo i ca 5 m2 betong och slitna plastgolv. Men det känns säkert stort och fint för det är alldeles eget. Jag ska skänka honom gardiner och någon blomma som klarar av månader utan näring, och så ska jag lära honom att koka mat och lappa byxor och sy knappar och sånt. Sen torde han klara sig, i livet.