Nos engañaron con la primavera

Hbl säger att det är dags att ställa klockan till sommartid. Alltså NÄR hann det bli vårdagjämning? Jag är fortfarande inställd på vintertid. Hinner inte med, vänta! Vå-håår. Hur kul är nu inte det sen?

Medan Isäntä äter läcker italiensk mat någonstans där i formel 1-staden Modena, sköter jag om hemmet: skaffar pengar till hushållet genom att småjobba här och där, tvättar vintersmutsiga ylletröjor, sår basilika för den kommande säsongen. Jag har en massa små projekt på gång, och hela hemmet ser ganska kaotisk ut. Köksbordet, tvättmaskinslocket, vardagsrumsgolvet, kammarbordet fungerar som små pysselstationer. Och i kaos ska jag bo i en vecka till. Fast kaos är jag van med. Jag har vant mig vid att alltid försöka hinna med nånting, som jag ändå inte tror att jag kommer att hinna med någonsin. Det var meningen att Mitt liv skulle få någon sorts ordning från och med någon vecka sedan, men nu fortsätter det istället i samma hektiska stil i några veckor till. Orkar jag? Joo…

Nu har jag gett upp tanken om en lugnare aprilmånad, och accepterar mitt öde. De roliga med det tråkiga är att jag ändå är ganska glad och ganska duktig. Jag har inte klagat sååå mycket, visst inte H? Jag har blivit en liten fröken, som ger lektioner i spanska och svenska och finska, och i alla möjliga ämnen som jag trodde jag aldrig skulle hamna att lära ut. Men språkundervisning är lätt och tiotusen gånger mindre stressigt än undervisning i bi-ge. Rektorn skriver ännu glada mail åt mig och får mig att tro att hösten ser lovande ut, och kanske det t.o.m. fixar sig med sommarjobb. Ska snart på arbetsintervju. Spännande. Och jag är bara glad att i alla fall nångång hamna på en lista med tänkbara namn. Ta mig, ta mig, ta mig!