Oh, jag ska inte klaga, jag ska inte klaga, JAG SKA INTE SÄGA ETT KNYST, men fan vad det är tungt det här. Stressigt, men jag sväljer det med hull och hår. Om jag inte syns till kring juletider så beror det nog på att jag har skrumpnat ihop till ett litet russin, en korint. För just så tungt kommer det att bli. Möten, planering, föreläsningar, tenter, seminarier, uppsatser, lektioner, förberedelser...min fick-kalender är fullproppad fram till jul. Varje dag kommer jag hem med av trötthet uppsvällda ögon, tankar som snurrar kring kursplaner, skolkorridorer, elever, pedagogiska teorier...huh, det är mycket man ska lära sig. Samtidigt är jag ivrig: massor av nya bekantskaper, skojiga elever, finurliga lektioner att planera. Jag är ivrig att få börja, men samtidigt nervös för att möta min klass. 9A och människans biologi -en varsinainen nakki! Jag får dra förökning och könsdelar, och kelaa ni, om jag glömmer att nämna typ att man ska använda kortsu, kan nån stackars teini gå och strula till det för sig. Vilket ansvar! Så mycket annat har jag inte rapportera. Ingen maratonträning, inga loppisar, inget lande, inget stickas...Men imorgon ska jag och H till Monäs, för första gången på flera månader, och jag hoppas att vi hinner med litet bastubad, svampplockning och loppisar a la Jeppis. Och jo, i början av oktober ska vi till Köpenhamn och Malmö. Cats har keikka och jag ska med och sjunga/lotsasshoppa/träffa bortflyttade vänner. Jee!
