AuskulTANTEN
Så här ska min höst se ut: 8-16, 8-16, 8-16...und so weiter varje dag, utan matpaus. Ty jag har en läseordning som ska följas till punkt och pricka, precis som i skolan. Frånvaro med läkarintyg. Pedagogikstudierna har satt igång på allvar och det bara vänder sig i magen då jag tänker på allt som väntar på mig. Och jag är jätterädd att inte klara av det, att inte komma ihåg celldelning och fotosyntes och Mendels lagar, att inte min finska ska räcka till, att inte min röst ska bära och överrösta 30 elever med invandrarbakgrund. Jag hoppas att det inte blir en total katastrof av det här, en flopp att dra med i graven. Jag vill ju vara duktig och inte tvivlaskakasvättas, jag vill ju bli lärare jag också, jag vill. Sen då auskulteringen börjar måste jag fixa extra krafter och mod och styrka för att inte bli knäckt av all kritik och motgångar, för det kommer såna. Och om man är skör och sårbar och liten, kan man överhuvudtaget klara sig?

5 Comments:
Jag tror du klarar det, Jessika, absolut! Ta en sak i taget och en dag i taget, och blir det för tungt, så alltid finns det alltid andra vägar att ta.
När ska du börja? Eller har du börjat redan?
Men hur har ni ingen lunchpaus? Hinner du inte äta då? Själv är jag döhungrig i slutet på dagen, trots att jag nog alltid hinner med en snabblunch.
Alla små och fragila klarar nog sig, visst kan man bli aningen biten av de starkare och större men visst, vi klarar oss...för vi har heller inget annat val. Kizz
Nåmen nej! Någon måste ju säga ifrån: man måste äta annars dör man, ju! Den där askulfilen (ha!) som jag känner sitter bara av förmiddagsföreläsningarna och printar ut eftermiddagsföreläsningsinnehållet från nätet. Får inte du göra det, så att du kunde plugga i lugn och ro med rotfruktsgratäng och chokokaka i magen... Kram!
tack för stödet, kvinnor. jag ska lämna in denna namnlista till lektorerna, så att de förstår förlänga lunchpausen till ett mänskligt måste. ingen orkar se på mig som hungrig och arg! MAAAT!
jag vet inte om det är något stöd, men jag är ju lärare och kan hälsa att du lilla Jeska är smartare än nån i hela min klass var...så det går nog bra ska du se. Och vi har fått kläder nu, ärvda, så jag behöver inte leta fram någon sovsäck :-)
KRAM!
Skicka en kommentar
<< Home