Gräsänklingsdagar, del II

Jag är skattvakt. Bredvid mig har jag en hårdskiva innehållandes finsk indiehistoria. Det är en verklig ära det här, att vakta Katternas mästerverk. Så nu är Cats-grabbarna i Sthlm, och jag är här med blicken stadigt fäst på den där heliga lådan. Jag har just petat bort ett sandkorn från fotsulan, som redan blivit svullen kring såret. Vi var med H och simmade till Runsala, sen torkade han sig och tog båten över till Sverige. Ganska tomt här hemma faktiskt, men jag har händerna fulla med diverse projekt: avsluta ärm, frysa in gröna brytbönor, skriva praktikrapport över min vistelse i Spanien 2003-04, träna ”maraton”, banda in nytt låtmaterial, fundera på texter och sång, sy in en t-skjorta, städa...ack. Jag funderar på mina underliga drömmar, men inte så mycket på framtiden. Sen funderar jag på såna som har det tungt just nu och såna som är ensamma just nu. Funderar på mötet med en gammal vän som jag råkade träffa i lördags, och på det hon sa och inte sa. Mycket har hänt: i torsdags lärde jag mig artbestämma fladdermöss m hj a en ljuddetektor (måste säga att det var länge sedan jag känt att biologi verkligen var intressant, för mest handlar mitt liv om ekonomisk botanik och bekämpning av partenogenetiskt förökande bladlöss), i fredags spenderade jag en kväll i Cats-studion bandandes in stämmor, i lördags var det Uudenmusiikin festivaali och VIP hit och dit, och sedan på söndag grät jag stora tårar över min (krabbis)huvudvärk. Och då var han ännu här den där H för att trösta mig. Men han ringer ibland och då blir jag glad...