Den här familjen ska överleva!

Jag har lagt in gurkor. Två stora burkar väntar på vinterkonsumentens gapande mun. Saltgurka är ett måste på rostat bröd, i midvintern då all annan pålägg är mer eller mindre död. Det känns fint att kunna vara ens till en promille självförsörjande och antiköpköp, för fast jag läser Elle och drömmer om en massa nya nödvändiga plagg, så är jag egentligen ingen sådan, proffskonsument alltså. Och den här sommarn har jag förstått hurudant liv jag och H kommer att ha, och det känns lugnande att veta, att jag inte längre behöver tänka så där som gamla Jessika gjorde, utan att jag nu kan slappna av. Det finns i alla fall mat för vintern. Bönskörden ser lovande ut och jag ska sticka yllesockor åt hela familjen och så en galen kofta åt mig själv. Till julen slaktar vi grisen och sen blir det gröt fram till midsommar då nypotatisen lyfts.