Rutinika

Nu då jag krupit ur matadorutrustningen och återhämtat mig från förra veckans Neuroviisut-galakväll, knackar vardagen på dörren. Labbar, föreläsningar, hemmamys, boxning (vattenjumppan är död för i vår, tyvärr), pyssel och lite tv förgyller min vecka. Jag har ätit wok –hur slutet av 90-talet kan det egentligen bli?- och torkat damm, sått basilika, chili, rucola och koriander, sysslat med översättning och allmänt tidsslöseri. Allt är ok. Läget under kontroll. Ibland känns dagarna jobbiga, som då jag har allt för många föreläsningar i tråkigt sällskap, och kommer hem för att få ”slappna av” med Lost (vaddå slappna av? Jag är ju livrädd för det där djungelmonstret) bara för att upptäcka att det är bara onsdag och att jag får lov att vänta ännu en dag. Och ibland känns dagarna som liv och syrerik luft, som de dagar jag slutar redan klockan 10 och går hem för att dricka kaffe och för att läsa tidningen. Och så går dagarna, februari och mars, tentveckor, veckoslut, och jag är som jag brukar vara, i ett annorlunda sällskap bara.