Guld åt busungen!
Aj, dessa hektiska OS-tider. Curling och backhoppning och ishockey-matcher, som får pulsen att stiga till 1000, massor av tummen-ner för Sverige och taktik-snack med sambon. Vi är så junttin Henkke och jag. Hur Suomiperkele är det inte att sitta i sitt hem och jubla då Finland seglar vidare till semifinal. Jag nästan skäms, men bara nästan. Det positiva med allt tv-tittande är, att mitt stickprojekt framskrider i nån sorts fart, trots sjuka axlar. Jag har utvecklat en kronisk stickskada och jag vet vems fel det är.
Allt sedan jag slutade jobba har mitt liv förvandlats till ett mer
Jag hade ju som plan att fortsätta med ett rutinmässigt arbete, stiga upp i tid, vara duktig och jumppa massor, sticka och pyssla massor, äta hälsosamt och laga mer fantasirik mat, men buu...det sket sig totalt. Istället blev jag en ganska duktig studerande, som tittar på tv ibland, jumppar för det mesta, och rör sig ut bland folk. Hmm...Jag känner knappt igen mig själv, men jag tror att det funkar så här också. Helt okej alltså. I skolan har jag hamnat i lite dåligt sällskap. S&S är slarviga, pratar och fnissar sig igenom föreläsningarna, och för att inte vara helt ute och alltför mesig, hamnar jag också att ”busa”. Då jag kommer hem gråter jag några tårar för att jag gjort dåliga anteckningar och istället skvallrat om Kaunis och alla de andra, eller skolkat och istället suttit på kaffe. Och sen blir det inga fullpoängare i tenterna, men pahisar kan inte vara alltför duktiga.
Nu måste jag börja bli nervös inför lördagens keikka. Hejdå!
Allt sedan jag slutade jobba har mitt liv förvandlats till ett mer
- slött
- lärorikt
- socialt
Jag hade ju som plan att fortsätta med ett rutinmässigt arbete, stiga upp i tid, vara duktig och jumppa massor, sticka och pyssla massor, äta hälsosamt och laga mer fantasirik mat, men buu...det sket sig totalt. Istället blev jag en ganska duktig studerande, som tittar på tv ibland, jumppar för det mesta, och rör sig ut bland folk. Hmm...Jag känner knappt igen mig själv, men jag tror att det funkar så här också. Helt okej alltså. I skolan har jag hamnat i lite dåligt sällskap. S&S är slarviga, pratar och fnissar sig igenom föreläsningarna, och för att inte vara helt ute och alltför mesig, hamnar jag också att ”busa”. Då jag kommer hem gråter jag några tårar för att jag gjort dåliga anteckningar och istället skvallrat om Kaunis och alla de andra, eller skolkat och istället suttit på kaffe. Och sen blir det inga fullpoängare i tenterna, men pahisar kan inte vara alltför duktiga.
Nu måste jag börja bli nervös inför lördagens keikka. Hejdå!
posted by fröken at 7:01 em
2 Comments:
sidu heissan! yritän kurlata kurkkukipuni pois huomista varten -ehkä myös karjuminen auttaa?
Nähdään huomenna & tsemppiä tenttiin!
Hej där. Hoppas keikkan gick bra. Hördu, don`t worry....vi är också jättejunttiga med J. I dag så jag på ishockey helt intona medan jag jobbade på datorn och tog det på band åt J som var på tåget. Vi ska också fara och kolla på ishockey nån dag, Juha har lovat bjuda. Jag kan inte bara bestämma vilket lag jag borde heija på. Kanske HIFK?
Jag tycker ändå det är kul att man märker att man kan tycka att det faktiskt ät kul att se på sport. Fotbolls-VM e min favo. Hih.
Skicka en kommentar
<< Home