tisdag, januari 31, 2006

Tanten drömmer

Morgonsimning, fniss i bastun, picknick i föreläsningssalen, allt kunde ge inspiration till en ny sångtext, men jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jag vill sjunga den här nya sången för tjurfäktarna och picadorerna, men vad ska jag sjunga? Så här sitter jag och funderar på bra teman, men i huvudet snurrar bara geografi-, pedagogik- och grammatiktermer. Jag är ett offer av den akademiska världen. I går natt funderade jag och H på sådana saker, och jag bestämde mig för att försöka sluta leta efter den där vägen till tryggt medelklassfamiljeliv, och bara göra som jag vill. Och jag vill studera! Det är så mycket jag vill veta om översättning, inlärningsteorier, plattektonik, spanska verb och språkfamiljer, att jag kan inte sluta nu! Hjälp. Och då jag studerat färdigt ska jag bli hemmamamma. Jag vill ju ändå allra helst plantera om blommor, odla grönsaker, lappa strumpor, sy och fixa, och varva hemmasysslorna med att lära ut julsånger på spanska, hjälpa barnen samla ihop växter till sina herbarium, undervisa i groddning och stickning. Jag hoppas det är okej för jag tror jag skulle vara lycklig i ett sådant liv. Och det är ett sådant liv jag vill leva just nu, och kanske ibland leka sångerska och resa dit ut bland de där stora och häftiga. Det ska min sång få handla om.

Para los que no lo sabían, os cuento que vamos a tocar en Sevilla con mis amigos gasolineros. Nos han invitado para dar un concierto en una festival de música pop. Esto va a pasar el primer fin de semana en abril, y aunque quede unos meses ya tengo cosquillas en mi estómago. Pero lo más nervioso no es ni viajar con los gasolineros ni performar en frente de los toreros, sino contar a mis compañeras de clase que soy una cantante indie, y que tengo que irme a Sevilla por que me quieren. Así funciona el mecanismo de la Jessika.  

3 Comments:

Blogger Pia said...

Muy bien! Låter ju perfekt...nu förstod jag inte så mycket av spanskan men jag menar det du skrev om...vad du vill göra. Låter ju precis som du, så mycket som du.En perfekt plan. Way to go.

Estamos a treinta y una de enero.
Pia es una pintora de Finlandia, veintiseis anos. Soy de Vasa, pero vivo y trabajo en Helsinki. Es un trabajo bastante interesante.

Hasta luego, mi chica numero una.

tisdag, 31 januari, 2006  
Blogger ANANAS said...

Jag vill höra sången snart!

onsdag, 01 februari, 2006  
Blogger Unknown said...

mmm. jag funderade just på det där efter att ha följt med och levt i närheten av hemmamamma-Christina med de två små barnen ett år. jag tror det är första gången på länge jag fått följa med riktig lycka.

fredag, 03 februari, 2006  

Skicka en kommentar

<< Home