E=mc2 och JR=+-0
Sista måndagen på jobbet och vinterstorm på kommande. En dramatisk, men inte knäckande stämning. Cykelringen är lappad, men framhjulet är svagt och snart ger hon upp, cykelfjanten. Men det gör inte jag. Jag ska skriva tent och jag ska inte vara nervös, fast fjärilarna har fyllt magen och terminologin snurrar i huvudet, och det är deadlines och stress och planerarens sista arbetsenergi måste utnyttjas till 100 %. Till 100 %.
Och vad blir det sen av mig?
En lugn, fridfull själ i en kvinnokropp full av rörelseenergi och inspirationsteorier?
Hemmakvinna?
Eremit?
En falsk helnykterist?
Sticktant?
En patetisk arbetslös studerande eller bara patetisk?
Hoppas jag inte riskerar att bli en laserkvinna eller nåt annat som samhället kan skapa ut av vilsna små biologsjälar.
Susar vidare...schwiiiiiiis
Och vad blir det sen av mig?
En lugn, fridfull själ i en kvinnokropp full av rörelseenergi och inspirationsteorier?
Hemmakvinna?
Eremit?
En falsk helnykterist?
Sticktant?
En patetisk arbetslös studerande eller bara patetisk?
Hoppas jag inte riskerar att bli en laserkvinna eller nåt annat som samhället kan skapa ut av vilsna små biologsjälar.
Susar vidare...schwiiiiiiis
posted by fröken at 3:41 em
2 Comments:
Nej Jessika. Du kommer att bli som hon dendär wonderwoman, minns du? Som hade en massa specialkrafter och skrev hypersnabbt på tavlan i skolan.Hang in there...det är inte katastrofalt att inte ha någon "grand master plan". DEt kan göra gott ibland. Att våga släppa rutiner och kontroll. Dessutom som super eller wonderwoman kan du gör just vad du vill. Kanske du kan ta med mig på en flygtur? Kramx
jaa, jag ska släppa, ska försöka... jag vet att jag behöver det. bäu, taiteilijahörhöys!
Skicka en kommentar
<< Home