Krullversion av Jëssikën
"Välkommen", står det på dörren så jag stiger in. Grå pösig lädersoffa, yuccapalmer i plast och väggar prydda med solblekta planscher på 80-talssnyggingar. Frisör Anu fönar så att hårtussarna yr medan en dam får sig en fluffig tantfrisyr. Snart är det min tur. Jag sätter mig framför spegelbordet och vecklar ut bilden på den perfekta frisyren med lämpligt stora lockar. Anu rekommenderar inte permanent för hon vet vad jag vill: stora, snälla, romantiska, flickiga lockar, precis som Chloë Sevigny och Sarah Jessica hade för 15 år sedan. Det kallas mjukpermanent och det kommer att vara min grej. Jag känner mig trygg och avslappnad i Anus (ha, ha) sällskap. Hon tvättar, rullar, smörjer in. Vi småpratar och småskämtar (jag har alltid kommit bra överens med tanter och äldre damer, kanske för att jag har ganska tantiga intressen). Hon bjuder på brännande kaffe i pvc-plastmugg med sjaskig mugghållare. Ingen mjölk.
Det blir minsann ganska så krulligt: håret går knappt att reda ut och Anu får lov att riva upp hårknutarna. Hennes uppmuntrande kommentar utförd på finaste Åbodialekt ger ingen tröst och jag bara fnissar bort rädslan. Så sitter jag under en sån dän värmande hårkupa precis som tanterna i 50-tals filmerna, och funderar huruvida det nu var en så bra idé det här. Sa jag att det var min grej? Snyggt är det inte. Nöjd är jag inte. Egentligen så kan jag inte se det minsta positiva med mitt nya hår. Därhemma fnissar jag hysteriskt, men sen kommer tårarna. Det kommer många tårar, och de torkar först, om si sådär 4 månader. Sen kan jag bli som Chloë, fast utan prickar.
Fast mest besviken är jag nog, inte på frisören, men på den där känslan jag tillät mig själv känna då jag vågade tro att om man ger lite så får man mer. Men det enda som hände var att värken kom tillbaka och jag känner mig lurad. Och att ha en misslyckad, eller mindre perfekt mjukpermanent samtidigt som man känner sig bedragen, är inte en så häftig kombination. Speciellt inte om man trodde sig ha ställt tillräckligt många frågor för att ens nångång få ett ärligt svar. En till gin&tonic, tack.
Det blir minsann ganska så krulligt: håret går knappt att reda ut och Anu får lov att riva upp hårknutarna. Hennes uppmuntrande kommentar utförd på finaste Åbodialekt ger ingen tröst och jag bara fnissar bort rädslan. Så sitter jag under en sån dän värmande hårkupa precis som tanterna i 50-tals filmerna, och funderar huruvida det nu var en så bra idé det här. Sa jag att det var min grej? Snyggt är det inte. Nöjd är jag inte. Egentligen så kan jag inte se det minsta positiva med mitt nya hår. Därhemma fnissar jag hysteriskt, men sen kommer tårarna. Det kommer många tårar, och de torkar först, om si sådär 4 månader. Sen kan jag bli som Chloë, fast utan prickar.
Fast mest besviken är jag nog, inte på frisören, men på den där känslan jag tillät mig själv känna då jag vågade tro att om man ger lite så får man mer. Men det enda som hände var att värken kom tillbaka och jag känner mig lurad. Och att ha en misslyckad, eller mindre perfekt mjukpermanent samtidigt som man känner sig bedragen, är inte en så häftig kombination. Speciellt inte om man trodde sig ha ställt tillräckligt många frågor för att ens nångång få ett ärligt svar. En till gin&tonic, tack.
posted by fröken at 10:41 em
5 Comments:
Fast du passar ju i det mesta, Jessika. Vad kan egentligen vara fel när man är en trendkänslig indietant? Torka tårarna tantisen, jag tror iallafall på dej!
Du ska se att håret tar sin rätta form efter hand, Jessika. En permanent ser ALLTID felaktig ut till först, sen mjuknar den upp, och lägger sig till rätta!
Jag gissade redan hemlisen på förhand *fniss*.
Nej, var inte ledsen, det fixar sig!
jag tror också på din nya frisyr! min erfarenhet säger att nya frisyrer brukar alltid börja kännas bättre efter att de blivit lite inslitna och man känner sig hemma i sitt nya tak.
(säger jag som sitter här efter gårdagens saxsession och funderar om jag vågar mig till bokmässan idag).
Oj oj ojdå. Jag gjorde samma misstag i Kuopio, fick ordentlig tantpermanent och afroliknande krull. Trivdes inte alls först men jag kan säga dig att efter att de lagt sig...blir det precis sådär sarah Jessica, flickigt och romantiskt...och du kommer att känna dig hetare än någonsin. Dessutom tycker jag att det är kul med annorlunda hår.....som Heidi sa, du passar i det mesta...eller i allting. Huvudet uppe nu, Jess
Okäjdå, jag väntar väl ännu och ser. Kanske efter första tvätten...? Men tack för att ni tycker synd om mej, såna här stunder behöver man all stöd i världen.
Skicka en kommentar
<< Home