Jag och Frida

"Ilú, ilú", som min italienska kämppis brukade säga. Poks-poks, blev till niks-naks och jag blev till Frida Kahlo. Ryggskott är aldrig precis trevligt. Förutom att jag är pipi, klarar jag inte av att:

-gå på Galna Dagar
-jumppa
-tvätta byk
-gå på Fiesta latina

Livet har ingen mening med andra ord. Igår hade jag så ont att min lediga kväll blev till pissochskitogrönaärter. H masserade mej så att jag är nästan blå kring svansen, men jag tror att det gjorde gott. Så nu när jag kämpat mej igenom halva Åbo igen denna morgon, känns det nästan som att jag kanske ändå klarar av att:

-fara till Stokka och köpa mej en mugg modell mumin
-stryka fast tygmärken på mina kläder
-vara social

Och fast jag är liksom skör som en herbariepressad blåsippa, så är jag liksom glá för att jag känner liksom på mig att det snart kommer att hända något skojigt. Kanske redan ikväll. Men fiesta latino ska jag nog inte gå på, för jag orkar ju bara inte med en semifylla i konstgjord lattare-stämning. Det är liksom inte min juttu.