Dagen då hemmet fick en byrå

Jag har firat semester. Dagen gick ut på morgonkaffe med remppaljud, föreläsningar om konsonanternas klassificering (fonetik är såå underligt), mera föreläsningar och grupparbete, studentlunch med geggig vegepasta (no al dente), ett snabbvarv genom mögligt loppis, kaffe i snabbcafé och jakt på efterlängtad byrå. Och igår blev den vår, byrån som ska lösa många problem. Jag har i evigheter drömt om en byrå, passligt liten, passligt stor, med många lådor som jag kan vika mina linnen och underkläder i. Sockor ska rullas ihop snyggt till små bollar och trosor ska vikas med största noggrannhet. Och då man drar ut lådorna, ligger kläderna där i prydliga högar, ordnade efter färg och material. Jag är inte pedantisk av mig, men jag älskar onödigt pysslande, speciellt gillar jag att hantera kläder. H blir galen…

Och nu är hösten här på riktigt för vårt "lande" är död. Alla palsternackor (de som blev tillräckligt stora för att klassas som palstisar), persiljan, gräslöken, broccoliskotten och lökarna har insamlats. Kvar blev bara nergnagade mangoldblad, utblommade solrosor (de ser så trista ut då den bruna kronan hänger neråt), frostskadade bönor. Jag är så ledsen att jag aldrig kom ihåg att föreviga trädgårdslottens prakt, för då kunde jag ha klistrat in en färgglad bild just





HÄR.






Pues, ahora estoy pensando en como organizar mis días. Hay demasiadas cosas que quiero hacer. Hay clases de aeróbic, ejercicios para mi espalda de Frida Kahlo, hay proyectos de coser y tercer, proyectos con bufandas inteminables y camisas sin mangas, traducciones de español a fines sobre guías turísticas de las Islas Canarias. Quién habría podido creer que yo, como la naturalista y nazi-ecóloga que soy, soñaría con playas de arena negra, café con carajillo o carajillo con café y calor. Por favor, dáme otro día con sol de otoño y olor de verano, por favor…