Söndagsbilagan

Jag höll på att tappa min blog i nätatmosfären, bläddra förbi liksom, men nu har jag återfunnit henne. Tänkte ge bloggandet en till chans. Jag har funderat och funderat på vad jag vill att den ska ge mig för jag vill inte att andra ska uppleva samma saker som jag upplever när jag läser deras bloggar: att man inte orkar fråga och prata och undra mer ty allt står ju ändå där, det är bara att klicka sig fram när man blir nyfiken. Jag vill att min blog ska läsas av mina vänner och inga andra, inga såna som vill försöka få fast mig för den bov jag är. Jag är redan så trött på det evigt ytliga som alltför många i ens umgängeskrets representerar. Senast igår fick jag ta mig en funderare över saker och ting. Äh...

Denna halvstormiga söndag har jag tagit itu med mina översättningsarbeten. Har jag månntro farligt bra självförtroende då jag tycker att jag är en jävligt bra och finurlig blivande översättare? Är det hälsosamt att tycka så, då man suttit på översättarskolbänken i blott två veckor? Hmm...hursomhlest så är jag säker på att jag är bäst, tihiifnihiss.

Och medan H tränar musik och rytm med Cats så breder jag ut mig i vår nya lägenhet (nya därför att den nu äntligen har fått kök och wc-bytta, plastskynkena och dammet är borta efter över tre veckors lidande...stackars heiman!) med mina jumppabollar och jumppamattor och försöker få styr på min organism. Miss fitness är tillbaka!

Och hösten likaså. Och nu blev det jumppadax!