Hej sympatiska blog-färg!

Bloggen byter från deprimerande dräkt till höstskrud. Färger är alltid så mycket bättre!

Planerarens kontrakt har förlängts. Määräaikaisen sopimuksen päättymisen syy: kestoltaan rajatun projektin päättyminen. Är jag lyckligt lottad eller bara ett offer? Ska jag vara glad för att mitt arbetskontrakt har förlängts eller ska jag vara ledsen för att alla mina fina planer än en gång har gått i kras? Jag skulle ju studera, läsa flitigt spanska och geografi… Jag fixade t.o.m. biämnesrätt och gjorde olika lämplighetstest. Jag var beredd. Systemet gav mig en utbildning, men inget arbete. Jag påbörjade en frivillig fortbildning, men Systemet gav inte sitt stöd. Systemet sket fram ett arbete, som jag tog för att visa min tacksamhet. Åh du godhjärtade System!

Så nu jag ska både studera och jobba, men det blir bara 80 % Irma och 50 % spanska fram till jul. Sen får jag vänta och se vad Systemet säger. Nåja, det positiva är att min arbetsgivare gick med på att låta mig komma och gå som jag vill, så jag fortsätter att pendla fram och tillbaka mellan Ämbetshuset och Yliopistonmäki. På vintern, då cykelvägarna är täckta av ett tjockt snölager, kommer man att kunna se spåren av en röd Tunturi Pop och följa med hur de slingrar sig fram längs med ån. Planerarens veckorutiner blir ordentligt utmärkta.

Idag ska jag överleva en arbetsdag, byta om till "fest-Jessike", hoppa på 16.05 tåget mot Hufvudstaden, fira små barn och umgås med kompisar från Nyland. Jag är ganska trött –eget fel att jag kollade på sista avsnittet av Angels of America till klockan 00.00– och skulle som vanligt allra helst stanna hemma med H. Det kommer att bli en lååååång dag (ungefär lika lång som jag själv) och då Irma är på "työkyvyn edistämispäivä" hela dagen, finns här ingen som kollar efter mig och mitt samvete.