Ja jag visste ju det...

...att det lurade något djävulskt i kvartersturkpideriorna. Förutom att de bidrar till ökad fetma och undernäring hos studenter, ensamma åldringar, lata barnfamiljer och missbrukarpar, har de enligt dagens Hbl också en koppling till al-Qaida. Men de är bara här i Åbo de rundkindade och lurvarmade pizzabagarna planerar stora dåd, då de återvänder hem i gryningen efter att ha betjänat äckliga finska fyllon hela natten lång. Hela Finland är fullt av turkpiderior, de finns överallt ju! Humlegårdsgatan har typ 5 olika kebap- och pizzaställen, och parallellgatorna har minst lika många. Hela Vasas restaurangvärld har dränkts av ett hav av lömska turkpiderior. De är så integre-rade i vårt samhälle och vi så vana att ha dem här, att vi inte märker hur de planerar de fulaste terrordåd i vår kvarterspizzeria. Ser ni mönstret? Är de finlandssvenskarna de vill åt? Äh, kom igen Hbl.

Hursomhelst så har min morgon börjat sisådär. Den lilla espressokokaren tycks ha gett upp och ger bara halva kaffekoppar. Men det räcker bra om man kokar mycket mjölk till. Här bredvid mig har jag en bit äppelpaj att ta itu med så fort töögoga Irma sticker på kaffepaus med de andra sekreterarna. Irma är en kvinna i 50-årsåldern med visstidskontrakt, liktorn och en gubbe som inte under hela deras långa äktenskap vågat berätta att han faktiskt inte alls tycker om att hon bakar kakor och tvingar honom att äta upp dem. Så en dag exploderade han, under bilfärden mot deras lande i Uleåborg, då Irma öppnade kaffetermosen och dukade fram kaka. Han sa att han hatar bakelser. Nåja, bättre sent än aldrig. Hade han inte öppnat munnen i somras, hade Irma kanske fortsatt spendera söndagarna bakandes. Stackars gubbe…