Världen sedd genom ett periskop

Man skulle ju kunna ta och bli arg över strömmingsmarknaden som har brett ut sig längs hela ån och försvårar planerarens cykelfärder till och från universitetet, men eftersom jag tycker synd om fiskarstackrarna, låter jag bli. Det måste vara himla svårt att fånga strömming. Man skulle också kunna fräsa åt den kommande kölden, men eftersom min grön-grönare-grönast tubtopp/halsduk/mössa blev klar igår, kommer kölden inte att ställa till med de minsta problem i år, inte ens för min antiknäsa. Mitt huvud ser lite ut som ett grönt periskop i min stickkreation, fnihiss… Och så blir det filmfestival, fester, nya stickprojekt (kanske ett par strumpor åt lille-lille bror? Hmm, vad har lillebröder för storlek? 43?), loppisar, undervisningsfri vecka, resor, teater och JUMPPA. Jag får jumppa igen för nu har slutat knaka mellan kotorna! Och jag har fått tillbaka mitt översättarsjälvförtroende, min talförmåga, min flexibilitet, mitt sprithuvud och min sociala kompetens. Och nuförtiden känner jag mig mer som en transhumanist än en falsk vetenskapsidkare. Plussen vinner över minusen, kaffe vinner över te.