Cowabunga! och allt vad det innebär

Sjukling.

Alltså nu får det väl vara nog! Än är jag inte döende, men med en sjuk vänsterfots trampdyna, feber och axelinflammation eller nåt, så känns det som om livet nått sitt slut. Jag har inte gått på jumppa på en hel jävla vecka och det är verkligen PAHA. Översättningarna och tentpluggandet blir till bara BAJS, jag är nervös och ska dessutom flytta, typ nu. Bära med vilka händer och vilken rygg? Med den här farten sitter jag snart i rullstol och får sjukpensionera mig innan 30. Cykeln har punktering också. SATAN.

Gamling.

Jag är så klok att jag förstår när jag hittar ett ultrahäftigt plagg att jag måste ha det, men så gammal och ute att jag inte vet hur jag ska bära det så jag måste fråga den 10 år yngre Sthlm-försäljerskan på monoton finlandssvenska om användarinstruktioner. Sen köper jag en tant-kavaj på loppis för välförtjänta pengar och blir nervös för flygresan hem. Vid +2 ºC är jag så frusen att jag längtar efter kashmir-damasker och elektrisk värmedyna. Stora folkmängder gör mig trött, bullret får öronen att värka och neonljuset svider i ögonen. Jetlaggen känns ännu två dagar efter resan.